tisdag 18 oktober 2016

Skada + 3181 dagar: ny operation

Hej bloggen det var länge sen.

Idag har jag opererat knät igen. Senaste året har det inte varit så bra. Jag har från och till haft mer ont än vanligt och jag har allt oftare fått kommentarer om att jag haltar när jag går. Så i våras bestämde jag mig för att dra igång projektet med att få det kontrollerat. Var hos ortoped i maj, efter att ha gjort magnetkameraundersökning och vanlig röntgen. På bilderna såg man inget jättetydligt men det blev ändå bestämt att de skulle gå in i knät och kolla om något gick att göra. Jag ville inte göra det under sommarmånaderna så det blev oktober.

Följande gjordes:

1) knipsat bort liten trasig del av yttre menisken
2) tagit bort nån lös bit som flöt runt i knät ("fri kropp")
3) tagit bort en "flärp" i kanten av den gamla mikrofrakturerade broskskadan
4) mikrofrakturerat en mindre område i anslutning till den gamla mikrofraktureringen

Känns tråkigt att det behövde göras. Känns bra att ha det gjort. Känns bra att de hittade saker. Känns jobbigt med en rehabperiod till.

Hoppas det blir lite bättre än det var innan.

måndag 2 januari 2012

Skada + 1431 dagar: status

Oj. Snart två år sen senast inlägget och snart FYRA ÅR sedan skadetillfället. Dags att göra bokslut över det här projektet? Jag betraktar mig numera som färdigrehabiliterad. Helt bra blev det inte, men jag kan utföra de fysiska aktiviteter som jag tycker mest om. Jag kan spela squash, jag kan spela badminton. Jag kan t o m spela tennis, men där är jag nära gränsen för vad som känns OK. Jag kan åka inlines. Jag kan cykla. Jag kan simma. Jag kan t o m åka skidor (utför), men då närmar jag mig också gränsen. Jag är själv förvånad över att t ex squash funkar såpass bra. Myten om squash säger ju att det såå ansträngande för knäna. Men man jobbar i en ganska låg ställning som funkar bra.

Jag kan inte jogga. I alla fall inte någon längre sträcka. Men jag har ju aldrig gillat löpning. Även om jag egentligen brukade ha ganska lätt för det.

När jag går så är det med en lätt hälta. Jag måste vara noggrann när jag sätter i det dåliga benet. Sätter jag i det lite fel gör det ont. Jag upplever knät som stabilt. Problemet är detsamma som det har varit hela tiden. Det smärtar i varje steg när jag belastar knäleden i en viss vinkel. Den vinkeln (nästan men inte riktigt helt sträckt) undviker jag så gott det går. Därav hältan i gående.

Musklerna på baksida lår kommer aldrig att hämta sig helt. De där musklerna som offrades på baksidan och som "växer tillbaks i 80% av fallen" gjorde inte det på mig.

I ett vanligt steg blir min fot utvinklad i pendlingen. Spelar väl ingen roll egentligen men det kan se lite märkligt ut.

Nu har jag precis som alla andra satt igång med träningen igen efter nyår, och den här gången ska jag försöka mig på mer allround träning med både konditionsträning och generella styrkeövningar. Kanske går det att kliva upp ett trappsteg till?

lördag 13 mars 2010

Skada + 770 dagar: Squash med Larsa

För nästan exakt två år sedan - 16 mars 2008 - kommenterade Larsa här i bloggen att han räknade med squash senast på min födelsedag i oktober 2008. Det blev inte så. Men idag blev det av - 770 dagar efter skadan!

Och det kändes jättebra. Vi bollade mest ganska lugnt, men jag kunde ändå göra en del halvsatsningar. Vi avslutade med att spela två game och Larsa var snäll nog att låta mig vinna ett... ;-)

Får se hur det känns imorgon, men idag kändes det helt underbart att vara igång!

måndag 1 mars 2010

Februari 2010

"Firade" tvåårsjubileum efter skadetillfället 2:e februari. Ägnade första halvan av månaden åt att komma igång med sjukgymnastiken efter senaste operationen. Tanken är att fokusera på att bygga upp styrkan i låret nu. I slutet av februari kom nån sorts influensa och satte lite käppar i hjulet ett tag.

Standardsvaret när någon frågar hur det går för mig (jag haltar fortfarande en del) är att när jag är uppvärmd är det bättre än innan senaste operationen, men när jag suttit still en stund är det ungefär lika dåligt som det varit senaste året.

Den 20:e februari testade jag och Louise lite squash. Det kändes ganska bra får jag säga. Lite försiktig är man ju, men det ska man nog vara. Lite känningar får man då och då, men inget värre.

fredag 29 januari 2010

Morgonen efter

Doktorn sade igår att jag fick belasta knät så mycket som möjligt. Undvik kryckor om det går. Igår kväll gick det bra att gå lite försiktigt, men då satt fortfarande lokalbedövningen sedan operationen kvar. Enligt uppgift skulle den gå ur någon gång runt midnatt, och då skulle jag käka vanliga värktabletter om det behövdes. Knaprade två piller innan jag somnade.

Vaknade imorse och var lite lätt orolig för hur det skulle kännas att gå på benet. Tänk om det hugger precis som vanligt? Böjde lite försiktigt på benet och kände den vanliga morgonrostigheten som alltid är där men som släpper efter en stunds rörelse.

Gick ur sängen efter en stund och kände lite försiktigt på några steg. Det kändes ganska bra! Gick några steg till inför Louise som verkade tycka att jag redan går bättre än innan.

Tänker inte dra för stora växlar på detta ännu, men visst känns det lovande...

Om senaste operationen

Torsdag 28/1

11.10: Anmälde mig på Ortopedavdelningen på Kungsbacka sjukhus.

11.40: Fick byta om till sjukhuspaltor. Alltså de där "kläderna" (ett par s k "strumpor" och en s k "skjorta") är verkligen fantastiskt komiska!

11.45: Ombytt och klar. Blev anvisad till min säng på uppvakningsrummet. Fick nål i armen med dropp och några elektroder fastklistrade på överkroppen.

12.00: Samtal med ortopeden som skulle utföra operationen. Gick igenom hela historiken igen, från skadetillfället fram till idag. Det fanns mycket att säga, och det tog lite tid. När doktorn skulle gå och äta lunch var jag osäker på om jag fått sagt allt. Fick papper och penna för att skriva ner eventuella ytterligare detaljer som dök upp. Kladdade ner ungefär en A4 med tidslinje, skisser och gissningar om varför knät fungerar dåligt.

12.30: Inrullad till operationssalen. Tre narkossköterskor tog emot. En av dem tittade på mig, sedan på min journal och sa "Ja, vi får väl kalla dig man, då då". En av de andra tyckte att det var pinsamt sagt och förklarade att jag och den första var födda samma år, och att hon hade lite svårt att kalla sig själv för "kvinna"... :-) Lite kul var det i alla fall... Somnade sedan lika gott som alltid...

14.30: Vaknade igen. Lite snurrig, men det blev ganska snabbt bättre.

15.00: Doktorn kom in och berättade om operationen. Ja, en del av inre menisken var trasig och låg dumt till inne i knät. Det finns en del andra problem där inne, men det är sannolikt detta som varit största anledningen till att det inte gått att bli bättre. Hon hade tagit bort den trasiga biten och hade goda förhoppningar om att detta skulle göra skillnad. Jag fick också med mig den här skissen som är ganska talande:



16.00: Lämnade sjukhuset, blev hemkörd och lade mig på soffan. Förhoppningsfull och ganska nöjd, men fortfarande lite narkosdizzy.

onsdag 27 januari 2010

Operationsdags

Imorgon torsdag är det dags. Fick en återbudstid så det blev ganska kort väntetid.

Man hoppas ju att de ser samma sak i artroskopet som syntes på magnetkamerabilderna. Men man vet visst aldrig. Min ortopedläkarkompis sa att ibland ser man något på magnetröntgen, och sedan finns det inte i verkligheten...

Äh - jag räknar med och hoppas på att det finns någon liten meniskflärp att plocka bort där inne, och att resten blir en dans på rosor!

fredag 15 januari 2010

Episode IV: A new hope

Hade telefontid med ortopeden idag. Hon sa att magnetkameraundersökningen visar att det finns en skada på den inre menisken - och att det kan vara orsaken till problemet.

Jag ger mig f-n på att den skadan uppkom på Vasagatan den 2/7 2008. Läs mitt gamla inlägg om det här.

Jag känner så här:

1. Yippee! Något finns där inne som kan vara orsaken till den här skiten!
2. Varför i h-e upptäcktes inte detta i november 2008?

Nu ser jag i vilket fall fram emot att få tid för ny artroskopi. Enligt doktorn kan det bli inom en månad. A new hope.

lördag 9 januari 2010

Recap nov-dec 2009

Var hos nya ortopeden i november. Resulterade i inlägg i skorna och ny magnetkameraundersökning.

Har haft inlägg sedan 25 november och syftet är att få hjälp med var i knät belastningen hamnar - enkelt uttryckt är inlägget lite grann uppbyggt på utsidan av foten för att knäleden ska bli lite inåtvinklad ("valguserande") i steget. Tyvärr tycker jag inte att problemen har minskat sedan jag fick inlägg.

28 december var jag hos Varbergs sjukhus magnetkamera. Har telefontid med ortopeden i Kungsbacka på fredag för att få reda på om det syntes något på bilderna, och för att diskutera vad nästa steg är. Jag hoppas ju att det ska bli ny artroskopi. Det måste gå att hitta något fel där inne!

söndag 15 november 2009

Omstart

Imorgon är det dags för undersökning igen. Har tid på ortopeden i Kungsbacka på måndag förmiddag och hoppas att det ska vara starten på att hitta en lösning på problemet. Det blir inte bra. Har prövat allt nu - träning i olika former och olika grad. Allt från väldigt specifik, regelbunden sjukgymnastik till mer generell konditionsträning i form av inlines, cykling och löpning. Löpning funkar inte i längden, så är det bara. Inlines och cykling kan jag utföra utan problem och i princip hur mycket som helst. Har också försökt att vila mig i form. Men givetvis fungerar inte det heller. Det jag framförallt vill få ordning på är ju att kunna GÅ vettigt. Haltar alltid. Mer eller mindre. På morgonen och efter stillasittande är det förstås riktigt illa. Sedan vill jag ju gärna kunna spela racketsporter och jogga/springa - men man får nog börja med att lära sig gå först.

Inte ge upp hoppet. Tro på att det går att lösa. Inte ge upp hoppet. Tro på att det går att lösa. Inte ge upp hoppet. Tro på att det går att lösa.

torsdag 10 september 2009

Golf - funkar inte

Spelade igår en golfrunda för första gången på ett år. Det gick inte bra på något sätt. Golfresultatet blev förstås uselt, men inget annat var att vänta efter så långt uppehåll. Vad gäller knät så hade jag hoppats att det skulle gå hyfsat, men - nej. Efter ungefär halva rundan började det bli jobbigt med en del ordentliga "hugg" (tior på tiogradiga skalan...). Mot slutet var jag väldigt halt och idag dagen efter kan jag knappt gå. Har faktiskt tänkt tanken att jag borde ta fram kryckorna, men det tar emot för mycket. Går hellre och haltar på mitt böjda knä.

Så nu har jag ringt ortopeden i Kungsbacka för att försöka få tid hos en doktor här som sägs vara bäst i världen(!?) på broskskador... Att få till en träff med honom verkar dock kräva att byråkratins kvarnar har sin gång. Ungefär så här tycker de att man ska göra:

1. Uppsök en allmänläkare, typ "vårdcentralen"
2. Förklara situationen för allmänläkaren, be om att få göra en röntgen.
3. Be om att få bli remitterad till ortopeden
4. Vänta

Det känns bara så onödigt att ta upp fler resurser än nödvändigt. Allmänläkaren kan inte göra någonting mer än remittera till röntgen. Röntgen kommer inte att visa någonting. Och om inte röntgen visar någonting så kanske mitt ärende blir nedprioriterat.

Bäst att dra igång den här processen så snart som möjligt...

måndag 3 augusti 2009

Inlinesskada...

Körde en dryg mil på inlines igår. Lugnt tempo i tre varv och sedan full fart på sista varvet. Mot slutet av sista varvet tappade jag en stav och när jag skulle bromsa för att vända (s k "T-bromsning"...) så klickade det till i knät...

Kände direkt att det var något som inte var rätt. Idag, dagen efter, är jag öm på insidan och min privata sjukgymnast säger att det är "mediala kollateralligamentet" (inre sidoledbandet) som fått sig en törn.

Det verkar ganska lindrigt, men jag får ta det lite lugnt den närmaste tiden.

Asså mina knän... Sjukt svaga!

fredag 31 juli 2009

Sommar och semester

Har ökat träningsdosen ganska rejält under semesterveckorna. Köpte en sån där GPS-träningsklocka som ger en massa statistik om genomförda inlines/cykel/löprundor och sedan jag fick hem den har jag tränat någonting nästan varje dag. Har blandat inlines, cykling och löpning. Började med 10-minuters löppass, men har nu kunnat köra upp till 40 minuter utan att få alltför stora problem dagen efter. Lite knackigt är det fortfarande alltid på morgonen, men det brukar släppa efter någon timme. Om jag kört ett löppass dagen innan brukar det hjälpa att köra inlines eller cykel dagen efter för att mjuka upp stelheten.

tisdag 5 maj 2009

Statusuppdatering våren 2009

Se där ja. Plötsligt var det ett halvår sedan senaste inlägget igen. Det här med bloggandet ligger inte riktigt naturligt för mig...

Det har gått 15 månader sedan skadetillfället och snart 14 månader sedan första operationen.

Efter den senaste operationen i november (ny mikrofrakturering av broskskadan) har följande hänt:

Går fortfarande hos Fysioväst åtminstone en gång per vecka och tränar. Knät brukar inte svullna av belastning/ansträngning, men jag kan bli rätt stel dagen efter.

Fick ett par inlines i julklapp och de har rullat rätt långt sedan vintern försvann. Snällt för knäna och riktigt roligt faktiskt. Kan verkligen rekommendera det för alla som har liknande bekymmer som jag. Brukar köra ca en mil, och har senast för ett par dagar sedan testat att köra med stavar. Riktigt skön träning!

För ett år sedan (maj 2008) testade jag att jogga, men det funkade ju inte då. Under senvintern har jag kört femminuterspass på löpbandet någon gång per vecka och det har faktiskt känts allt bättre. Förra veckan var jag inne på Intersport på 421 i Gbg och investerade i de dyraste löpskor jag någonsin haft... Testade sedan i skogen hemma - en runda på ca 11 minuter - och det funkade faktiskt riktigt bra. Blev inte jättedålig dagen efter även om jag var lite påverkad. Det kommer att bli upptrappning där också nu.

Jag hoppas ju kunna spela badminton/squash någon gång snart. Testade faktiskt lite badminton i slutet av mars. Var väldigt försiktig, men det gick. Snart blir det ett nytt försök.

Det finns nog hopp trots allt! Men sånt här kan ta tid. Jag vet ju det egentligen, men man hoppas ju att det ska gå snabbt och lätt...

lördag 22 november 2008

Operation + 9 månader: ny operation


Igår var de inne i knät igen. Det har ju inte velat bli bra, och vid mitt förra läkarbesök så bestämdes det att de skulle gå in och kolla läget. Det visade sig att mikrofraktureringen (broskskadelagningen) inte hade fungerat, så doktorn gjorde en ny sådan. Dessutom hittade han någon sorts 'valk' på skenbenet som kan ha varit en del av orsaken till problemen. Den avlägsnades i a f. Så nu ser jag fram emot 3 nya månaders rehabträning...

måndag 25 augusti 2008

Long time no see

Tiden går fort. Det var plötsligt VÄLDIGT länge sedan jag uppdaterade bloggen. Dags för en summering av de senaste 4(!) månaderna.

Senaste inlägget var ju skrivet efter att jag varit på återbesök hos läkaren nio veckor efter operation. Trots vissa problem såg ju allt ganska bra ut då... Man kan väl sammanfatta perioden med att formkurvan inte varit direkt stigande sedan dess.

Anyway. Här kommer en kort recap:

Maj:
Tränade på, formkurvan pekade åt rätt håll. Testade lätt jogging för första gången i slutet av maj, och det kändes helt ok. Blev lite sliten dagen efter, men inte värre än att jag försökte igen ett par dagar senare. Kändes ändå som att det var lite tidigt, och jag avvaktade sedan med mera jogging.

Juni:
I slutet av juni (tror det var den 24:e) var jag ute med röjsågen hemma för att rensa vårt övervuxna dike. Den som jobbat med en röjsåg vet hur man rör sig fram och tillbaka, och belastar än det ena, än det andra benet. Det kändes bra när jag gjorde det - men satan vad sliten jag var dagen efter. Kändes inte bra alls. Kan inte rekommenderas i samband med knärehabträning av broskskada!

Juli:
Sista veckan inför semestern, 2/7: Hade varit ganska kass (smärta inne i knät, troligen från broskskadeområdet) efter röjsågsincidenten. Gick på Vasagatan i Göteborg på väg att hämta lunch. Plötsligt, i ett helt vanligt steg, knäppte det till i knät med ganska vass smärta som följd. Smärtan satt sedan i resten av dagen, och knäppningarna i knät gav sig tillkänna på varje steg. Konsulterade sjukgymnast-Louise som gjorde diverse menisktester på mig. Verkade inte vara menisken. Knäppningarna i knät försvann efter några få dagar, men smärtan fanns kvar. Fortfarande handlar det om belastning på nästan sträckt ben som är det största problemet.

Första veckan på semestern: Började känna mig riktigt kass i knät. Haltade mycket värre nu än några veckor tidigare, och det känns som att det går snabbt åt fel håll. Vi (jag och Louise) bestämde att det var dags att börja om på allvar med träningen - jag klarade inte längre hälften av det jag gjorde innan "incidenten", och det var bara att gå tillbaks till GÅ. Tränade sedan flitigt (i princip varje dag) under semesterns fem veckor. Mot slutet av perioden började jag känna mig bättre, men jag var fortfarande ganska halt.

Augusti:
Efter att ha trappat upp försiktigt under juli började jag med lite tuffare träning igen den 12/8. Nu var det tre dagar per vecka på kliniken som gällde igen, och övriga dagar minst 30 minuters träningscykel. Det går lite bättre nu, men den där knäppningen i knät alltså - någonting hände där. Frågan är vad. Haltar fortfarande p g a smärta inifrån knät i varje steg.

Idag:
Snart är det dags för 6-månaders återbesök hos läkaren. Man hade ju hoppats att man skulle börja närma sig 100% då, men jag känner mig snarare som att jag ligger runt 50% på min "fysisk status"-skala... Återbesöket är om en vecka, den 2/9. Återkommer med rapport efter det.

onsdag 23 april 2008

Återbesök, op + 9v

Var på obligatoriskt återbesök hos läkaren idag. Fick nu officiellt OK på att ta av ortosen. Äntligen! Jag hade i förväg funderat ut några saker som jag ville prata om:

  • Smärta på utsidan av knät vid belastning "inåt"
  • Trycköm punkt på insidan av knät
  • "Bulan" där artroskopet gått in i knät
  • Svullnaden på smalbenet som inte ger sig
  • Smärtan inifrån knät vid belastning på nästan rakt knä
Jag fick inga överraskande svar på någon av frågorna. Summeras typ så här: allt verkar normalt, lite smärta är OK, om knät blir kraftigt sämre av träning så får man ta det lugnare.

Sunt förnuft helt enkelt. Kommer att få en ny kallelse till "slutbesiktning" någon gång i september troligen.

Tränar på som vanligt 3 ggr per vecka. Har fått några nya övningar, och slutat med några som inte längre är meningsfulla. Motionscykeln och crosstrainern är favoritredskap. Riktigt skönt att kunna ta ut sig och bli trött. Konditionen är inte på topp - men blir allt bättre!

tisdag 15 april 2008

Gångmönster

Louise har inte varit nöjd med hur mitt steg ser ut. Jag har svårt att sträcka ordentligt i frampendlingen, eftersom det gör ont i ett visst läge nära full sträckning. Så jag har gått med lätt böjt knä under många veckor nu. Idag hade vi ett "allvarligt snack" om detta, och jag tvingades försöka ta mer riktiga steg och trotsa smärtan.

Det gick faktiskt bättre än jag trodde. Får försöka skärpa till det där nu då, även om det gör lite ont varje steg...

lördag 12 april 2008

Cykling

Tränar fortfarande 3 ggr per vecka på Fysioväst. I måndags testade jag att cykla på motionscykel och det gick bra. Man behöver kunna böja 110 grader för att kunna cykla, och det går precis. Vi lade även till några andra övningar i veckan, och det verkar fungera, även om leden varit lite extra varm och svullen på kvällarna efter träning. Dagen efter träning känns det bra igen.

Den där smärtan på rakt, belastat knä som jag haft länge nu börjar avta. Den finns fortfarande, men är inte lika stark.

Fysisk status-värde: 36

tisdag 8 april 2008

Ortos på!

Jag har bestämt för mig att min doktor sa till mig efter operationen att jag skulle ha ortosen i sex veckor, och att den sedan skulle tas av. Så när sex veckor hade gått så tog jag av den. För att vara säker på att det var rätt så bad jag min sjukgymnast kontakta doktorn och fråga vad som gällde. Idag kom svaret - ortos på i totalt nio veckor, visserligen upplåst från och med nu. Men ändå. Det kändes som ett steg bakåt. Jag hade ju ändå varit utan den i fem dagar nu och hade vant mig efter de första dagarnas osäkerhet...

fredag 4 april 2008

Graciös. NOT.

Jag går ungefär lika graciöst som en halt 80-åring för närvarande. Sedan igår har jag slutat med ortosen/benskyddet. Jag hade sett framför mig att det skulle kännas kanon, men det blev inte riktigt så. Det känns osäkert. Riktigt skönt att slippa den på natten visserligen.

Ska enligt ordinationen inte böja knäleden mer än 90 grader i några veckor till, och det är i nuläget inga problem att följa den regeln - jag kan nämligen böja precis 90 grader och sen är det tvärstopp.

Har tränat måndag/torsdag och så blir det imorgon lördag också.

lördag 29 mars 2008

Op + 5v, skada + 8v

Skulle tränat idag, men det blev städning istället. Första gången jag missat ett träningstillfälle sedan jag började på allvar för några veckor sedan. Är ändå lite förkyld just nu så det var kanske lika bra att vila.

Fortfarande svullnar benet nedanför knät rätt rejält av att vara på jobbet (d v s av att vara sittande en hel dag). När man kommer hem efter en dags sittande är hela smalbenet svampigt och läbbigt.

Hur känns knät? Ont vid belastning i sträckt läge, annars ganska bra.

Om fem dagar skrotar jag ortosen!

Fysisk status-värde: 30

onsdag 26 mars 2008

Sjukgymnastikkritik och broskfunderingar

Min sjukgymnast (L) läste här i bloggen att jag anser att jag för närvarande mest håller igång så gott det går fram tills jag blir av med ortosen. Det föll inte i god jord, och tyder på fel inställning! Träningen just nu är fokuserad på att få tillbaka rörligheten, och framför allt sträckingen av knäleden, och det är förstås superviktigt och måste jobbas med dagligen! Jag har lite kvar att göra där får jag väl erkänna. De där sista graderna är SVÅRA att få till. Och det gör ont (5/10) när man pressar sig.

Man tänker mycket på hur det ska gå, om det ska bli bra etc, och den senaste tiden har jag intresserat mig lite mer för rehabilitering av broskskador. När jag blev utskriven från sjukhuset fick jag information om hur korsbandsrekonstruktionen och menisksuturen ska behandlas/rehabiliteras. Mikrofraktureringen av broskskadan fick jag inte någon direkt information om hur man ska rehabilitera. Det tolkar jag som att de restriktioner som ges av korsbandsoperationen och meniskoperationen är tillräckliga för att "skydda" läkningen av broskskadan.

Nu har jag börjat gräva i det, och åsikterna om saken verkar gå isär. Den mest spridda uppfattningen tycks vara att man bör vara försiktig med belastning den första tiden. Ofta rekommenderas avlastning* med kryckor ända fram till 6 v efter operation, och att man därefter trappar upp belastningen successivt. Jag började trappa ner på kryckandet efter tre veckor och slutade använda dem efter fyra, vilket alltså skulle vara för tidigt? Jag får gräva vidare.

Man funderar en del, och vill ju göra rätt så att det blir bra på sikt. Men det är svårt att göra rätt när ingen tycks veta vad rätt är.

* Med avlastning menar jag "inte full belastning", d v s allt från att inte belasta alls till att nästan belasta fullt.

måndag 24 mars 2008

Operation + 32 dagar

Testade att köra bil igår. Inga problem! Har nu tränat 7 ggr på Fysioväst på 15 dagar, och har börjat trappa upp lite på de flesta övningar. Fortfarande handlar det ju mest om att hålla igång musklerna i benet eftersom det sitter fast i ortosen p g a menisksuturen.

Nästa milstolpe är att få slänga ortosen åt h-e! Jag har pratat med min ortoped och han säger att det är ok att göra det efter sex veckor, så nu är det det som gäller. 10 dagar kvar dit!

söndag 23 mars 2008

Lårmätning 2

Mätte precis lårens omkrets igen:

Vänster: 45,5 cm (46)
Höger: 43 cm (45)

Förra mätningens (3 veckor sedan) resultat inom parentes.

lördag 22 mars 2008

Morgonrostig

Är sedan ett tag tillbaka rätt så rostig i knäleden på morgnarna när jag vaknar. Efter att ha varit igång ett tag (eller som idag efter träning) så känns det mycket bättre.

Dagens "fysisk status"-värde: 28

Jag har börjat längta efter den dagen då jag får klara mig utan ortosen. Fick tid för återbesök hos läkaren för några dagar sedan: det blir inte förrän den 23 april.

fredag 21 mars 2008

Op + 4 veckor

Igår tränade jag på en s k cross-trainer... En sån där TV-shop-maskin som ser ut som en förvuxen träningscykel med två spakar som man håller i. Det var faktiskt ganska bra. Kommer ju inte kunna cykla än på länge och detta är nog det närmaste jag kan komma just nu.

Går utan kryckor (fortfarande lite haltande). Med skyddet (ortosen) känns det bra att gå, men utan den är jag mer försiktig och vågar inte riktigt ta ut stegen. Om jag sträcker maximalt i knäleden och samtidigt belastar så har jag en smärta (3/10) som jag tycker kommer från "mediala femurkondylen". Är det där broskskadan sitter? Får kolla min gamla magnetröntgenbedömning...

tisdag 18 mars 2008

Kryckfri

Op + 26 dgr: Började fuska lite utan kryckor igår, och idag tog jag faktiskt inte med dem till jobbet. Jag går väl lite haltande och konstigt fortfarande, men det känns ändå bra att kunna klara sig utan käppar.

Nästa milstolpe blir att börja köra bil igen. Snart.

söndag 16 mars 2008

Ben eller fingrar?

Så här ser det ut framifrån op + 24 dgr. Louise undrade varför jag hade tagit en närbild på mina fingrar...

Jag försöker spänna quadriceps så mycket det går i bägge benen. Det händer liksom inte så mycket i högerbenet...

Operation + 24 dagar

Är inne i fjärde veckan efter operation nu, och har tränat på Fysio Väst tre ggr denna vecka (mån, tors, lör). I veckan har det varit lite fram och tillbaks med mer vätska i knät på kvällarna, men idag känns det faktiskt riktigt bra. Går helt OK utan kryckor nu (tycker jag, men vad Louise tycker är en annan sak).

Fortfarande fattas några graders sträckning. Jobbar mer aktivt med det nu.

Bäst just nu: R.E.M: Supernatural Superserious - klassisk R.E.M. precis som jag vill att de ska låta.

Fysisk status-värde: 26

torsdag 13 mars 2008

Operation + 3 veckor: svullet igen

I måndags var svullnaden nästan borta, men sedan några dagar har knät blivit mer svullet igen. Detta beror på en av två saker som ändrats sedan i tisdags:

  • Jag har börjat träna lite mer
  • Jag har börjat jobba igen

Eller så är det en kombination.

Träningen är så snäll än så länge att jag har svårt att tro att det är den som gör det. Sen är det ju det där med att sitta på en stol hela dagen. Försöker ha benet högt så gott det går.

Träningen känns som att den gör gott. Känslan direkt efteråt är i alla fall väldigt positiv. Siktar på 3 ggr per vecka på kliniken, måndag, torsdag, lördag + dessutom daglig hemmaträning...

tisdag 11 mars 2008

Tillbaks på jobbet

Idag var jag på jobbet för första gången sedan operationen. Skönt att vara tillbaka, men lite tungt att sitta/stå hela dagen. Kroppen är invand med att ligga på soffan nu.

Känner mig ganska sliten i benet nu efter gårdagens sjukgymnastik och dagens arbete.

Min godtyckliga "fysisk status"-kurva klättrar sakta uppåt. Så här ser den ut nu:



Dagens statusvärde: 23.
Mest irriterande just nu: stramande biceps femoris

måndag 10 mars 2008

Min vän roddmaskinen



Började min 'riktiga' sjukgymnastik idag. Fick värma upp och avsluta i roddmaskinen. Riktigt skönt att röra på sig igen! Och nej, jag vet att resultatet inte är något att skryta med... Försök själv att ro jättefort när du bara får böja benet 65 grader... :-)

lördag 8 mars 2008

Försiktiga steg

Tog några försiktiga steg utan kryckor nu på morgonen. Det går inte så snabbt, men det går. Av praktiska skäl är detta ett ganska stort genombrott. Plötsligt kan man bära saker igen. Såna saker som att plocka fram en macka till TV-soffan eller ta en kopp kaffe kan vara krångligt när man hela tiden är beroende av kryckorna.

Ett annat framsteg är nära. Igår kväll kände jag inget behov av att ta tabletterna, men tog dem ändå. Nu på morgonen känns det inte heller nödvändigt. Så jag avvaktar och hoppas att det funkar.

fredag 7 mars 2008

Blödning op + 15 dagar

"Ja det var en rejäl blödning du har fått", sa sjukgymnasten igår. Så här ser det ut idag, operation + 15 dagar.

Undrar hur det brukar se ut. Förmodligen inte riktigt så här.

Nu vågar jag stödja på benet. Testade att stå på ett ben igår hos sjukgymnasten. Hon sa att det är OK att lägga på full tyngd när man står upp med rakt ben.

torsdag 6 mars 2008

Besök hos sjukgymnasten



Efter korsbandsoperationer i Varberg är det standard att besöka en sjukgymnast efter 2 veckor. Hon träffar alla korsbandspatienter och vet hur det brukar se ut. Det känns som att jag fick godkänt. Sträckningsförmågan var bra, och jag fick en del nya övningar att jobba med. Hon var inte positiv till att Louise skulle vara min sjukgymnast, men jag sa att jag vill ha det så (Louise har ju inte heller varit helt positiv till detta). Bilden förresten - den visar mina kryckor i väntrummet.

Kryckorna ja. Jag ska ha dem tills jag kan gå helt utan att halta. Det känns som att det kan dröja...

Och ortosen - jag var ju inställd på att den ska slängas efter sex veckor. Men idag fick jag höra att jag ska ha den kanske 8-9 veckor. Efter sex veckor ska den bara låsas upp (d v s inte längre vara spärrad i 65 grader).

onsdag 5 mars 2008

Formkurva: snett uppåt

Det börjar kännas lite bättre nu. Baksidan av höger lår är rätt kass, men det går att hantera. Har börjat lägga lite mer tyngd på höger ben nu, men är fortfarande fullständigt beroende av kryckorna.

Igår kväll testade jag medvetet att inte ta mina tabletter på kvällen. Sov därför riktigt kasst. Tydligen är jag inte mogen att sluta med dem ännu. Dosen just nu är alltså fortfarande ((2 x Panodil + 1 x Voltaren) x 2) per dygn.

Imorgon ska jag till sjukgymnasten nere i Varberg på 2-veckors-rutinkontroll. Något säger mig att jag ligger sämre till än genomsnittet.

måndag 3 mars 2008

Avplåstrad



Idag är det 11 dagar sedan operationen och dags att ta bort bandage, sårtejp och annat. Så här ser det ut.

Skönt för Jakob att slippa se det blodiga förbandet. Och skönt för mig att slippa känna det.

Biceps femoris

Varför har jag såna problem med biceps femoris? D v s den stora muskeln på baksidan av låret.

Beskrivning av problemet som det yttrade sig igår kväll: ömt, stramande vid aktivering, ej vid vila. Särskilt vid sträckning och ännu mer vid sträckning liggande på sidan (typ klassisk Susan Lanefelt-pose...). När jag skulle ta mig mellan soffan och sängen (20 meter) vid läggdags fick jag mer eller mindre släpa benet efter mig. Kunde inte ta såna där markerade steg som min sjukgymnast har sagt åt mig. Muskeln är öm och även senan ner mot muskelfästet nere på utsidan av höger knä.

Varför blev det så? Möjliga anledningar:

  • Hade tränat knästräckning lite tuffare än vanligt tidigare på dagen
  • Muskelbristning p g a krampen? (det var samma muskel som var krampad 14 timmar i sträck efter operationen).
  • Slumpen?

Idag känns det trots allt lite bättre igen...

Det känns som att detta är något onödigt, inte så vanligt problem som inte riktigt hör till den normala bilden av en sådan här rehabilitering. Hur som helst så hämmar det mig rätt mycket i mina försök till att vara duktig med träningen.

söndag 2 mars 2008

Lårmätning...



Höger: 45 cm
Vänster: 46 cm

Den minskade skillnaden jämfört med innan operation kan bero på flera saker - bl a att det är svårt att mäta på exakt samma sätt varje gång. Eller att höger lår är mer svullet nu. Det ger vid upprepade mätningar i a f en tendens.

Är inte nöjd med utvecklingen idag. Känns sämre nu på kvällen än det gjorde i morse.

Skada + 4 veckor, op + 10 dgr

Baksida lår ömmar och stramar. Man önskar sig en vecka framåt i tiden. Utvecklingen går långsamt. Det känns som jag är på någon sorts platå. Inte mycket har hänt de senaste dagarna.

På torsdag ska jag ner till sjukhuset igen för att träffa en sjukgymnast. Någon gång mot slutet av veckan ska det blodiga bandaget läggas om. Det ska bli skönt. Jakob ryser varje gång han ser det - det ser ju rätt läskigt ut.

Benet krymper snabbt - musklerna i benet som inte används förtvinar. Ska försöka mäta det snart. Jag vet att det skilde 2,5 cm i omkrets inför operationen (till vänsterbenets fördel). Det gäller att ligga i med de små sjukgymnastikövingarna. Å andra sidan sa doktorn till mig att jag skulle ta det försiktigt med träning de första två veckorna. Bäst att lyda honom.

Louise var ganska nöjd med min sträckning i knäleden i alla fall. Det fattas några grader jämfört med vänster knä.

Fysisk status: 11/100

Kollade igår "The sentinel" ("Hotet inifrån"): 4/5

lördag 1 mars 2008

Varför man ska sova med ortosen

ortos knä

Jag har lekt med tanken att strunta i ortosen på natten. Den är obekväm och jobbig och jag inbillar mig att jag skulle sova bättre utan den. Vad skulle kunna hända? Nu vet jag vad som kan hända. 01.50 råkade Louise peta till min fot i sömnen. Jag fick en sån där reflex som man kan få ibland när man precis somnat in. Benet drog ihop sig med full kraft och stoppades effektivt vid 65 grader av mitt exoskelett... Men muskelsammandragningen... Smärta 9/10. Fick en sån adrenalinchock att jag inte kunde somna om.

Man undrar vad som hänt om den inte varit på? Usch.

Har kollat tv i några timmar sen dess. Dags att sova.

fredag 29 februari 2008

Statusindex

Fysisk status. Extremt godtycklig skala. Mest för att ge en bild av om det känns som att det går åt rätt eller fel håll.

100 = före skada
0 = direkt efter operation

Gradvis förbättring

De senaste 36 timmarna har inneburit en gradvis konstant förbättring. Jag ligger fortfarande helst med benet horisontellt mest hela tiden, men det är ok att vara upprätt kortare stunder. Det bättrar sig, men det går ganska långsamt. Är fortfarande inte lika pigg som jag var i måndags.

Några olika saker som inte är skönt:

  • Max sträckning vid liggande:
    • smärta i knä (under knäskålssenan?): 3/10

    • stramande baklår: 3/10

    • ömmande vadmuskel: 3/10

  • Stående:
    • Pulserande smärta i vadmuskel (proximalt, medialt tror jag en medicinare skulle säga, jag menar alltså på vanlig svenska: högt upp på insidan av vaden): 4/10

Glömde förresten att ta mina painkillers i går kväll. Vilket gjorde att natten var sämre än det skulle ha behövt vara.

torsdag 28 februari 2008

Bilder op + 6

Knä baksida efter ACL-rekonstruktion

Knä framsida efter ACL-rekonstruktion

Så här ser baksidan och framsidan av mitt högerben ut 6 dagar efter operation.

onsdag 27 februari 2008

Åt rätt håll igen

Natt: bättre än förra men sämre än i helgen.
Dag: Mest horisontalläge idag, men det är inte lika illa i vertikalläge idag som det var igår.

Har haft ortosen avtagen nästan hela dagen idag. Det känns helt enkelt bättre utan den. Man får vara försiktig så man inte gör något misstag bara.

Varning! Sätt INTE kryckorna på någon leksak på golvet. Det kan gå åt HELVETE! Har lyckats undvika det hittills, men det gäller att vara vaksam.

Har minskat dosen Panodil/Voltaren idag. Tror det kommer att räcka med 3x dosen idag. Kanske kylbandaget har hjälpt till? Har haft det på stora delar av dagen idag.

tisdag 26 februari 2008

Bakslag

Plötsligt hade jag en jobbig natt! Benet har känts pulserande och mer svullet inatt. Har inte sovit bra alls. Idag har jag plötsligt problem att vara i upprätt position. När blodet rusar ner i benet börjar det värka i lår och smalben. Vill helst ligga ner hela tiden.

Igår gick allt så bra tyckte jag. Varför denna plötsliga försämring?

Spekulationer:

1. Kanske testade jag gränserna för hårt under måndagen? Började känna mig mer och mer självsäker, och lade på lite mer tyngd på benet vid kryckgången.

2. Blödningarna i benet har börjat "hårdna" eller hur man nu ska säga. Blod som vill fram kommer inte riktigt fram och så blir det jobbigt och pulserande?

Har inte orkat träna lika flitigt idag. Har varit mer noga med att ta mina tabletter regelbundet och har även testat mitt kylbandage som jag fick med mig från sjukhuset. Det funkade bra. Har legat ner i princip hela dagen idag. Bara gått upp för toalettbesök och andra nödvändigheter.

Såg klart "Tolken" med Nicole Kidman och Sean Penn. Betyg: 3/5.

söndag 24 februari 2008

Kalas igen

Idag fyller Elina 3 år. Vi har haft kalas för henne, så dagen såg ut ungefär som gårdagen.

Status är samma som igår. Värktabletterna behövs, men jag har inga problem att hoppa på kryckorna. Kanske kan komma tillbaka till jobbet om några dagar? Spenderar en hel del tid halvliggande i soffan eller i sängen med min bok.

lördag 23 februari 2008

Skada + 3 veckor, Op + 2 dagar

Idag har det varit full fart här hemma. Jakob har haft barnkalas. Tio barn lekte för fullt i några timmar mitt på dagen. Jag höll i videokameran till viss del, men satt en del i soffan också utan att skämmas.

Har ordinerats mer släpcykling och fotpumpningar av Louise. Bara att lyda. Hon säger att hon är tveksam till att vara min sjukgymnast för att hon tror inte att jag kommer att följa hennes instruktioner. Men jag tänker göra det. Oavsett vad hon tror.

Känslan i benet är ganska bra, även om det var rätt bökigt att sova med ortosen. Har hoppat omkring obehindrat på kryckorna idag utan problem. Inga olidliga smärtor vid stående position.

Äter (2x Panodil + 1x Voltaren) x4 per dygn.

fredag 22 februari 2008

Hemma igen

Så var man hemma igen. Det är inte mycket man kan göra själv när man är nyopererad. Skönt i alla fall att vara hemma hos Louise och Jakob och Elina igen. Det känns ganska bra i benet. Det enda som är jobbigt är sviterna efter krampen. Inget ont i själva knäleden. Ortosen är lite jobbig också, men det vänjer man sig vid efter några dagar/nätter.

Utskrivning

Dagen har runnit iväg utan möjlighet till att ta igen förlorad sömn. Ronden vid 8, frukost, sjukgymnast som skulle instruera om övningar de första veckorna och om hur man går på kryckor, lunch 11.30 (potatis med skinkstuvning, betyg: 2 av 5), och sedan transport m h a sängrullande vaktmästare ner till Ortopedtekniska avdelningen för utprovning av riktig ortos (den man har första dygnet är provisorisk av enklare modell).

Ortosen skulle enligt ordination vara låst i intervallet 0-60 grader, men den modell jag fick hade bara lägena 0-50 eller 0-65 grader. Givetvis ställdes den in på 0-50 grader, vilket kändes som ett väldigt litet intervall. Bara att vänja sig. Efter att ha kollat med doktorn ändrade jag inställningen till 65 grader. Mycket bättre.

Strax efter kl 15 skrevs jag ut från avdelning 3B, ungefär 31 timmar efter att jag skrevs in. Jag uppskattar att jag spenderade fem av dessa timmar sovande (varav fyra under narkos).

Ronden

Otroligt! Jag somnade nog ca kl sju! Klockan åtta kom doktorn och ville prata om operationen...

Sammanfattning av vad han sa: korsbandet lagat som planerat, yttre menisken var trasig och syddes ihop, två broskskador fanns (på lårbenet?). Den ena hade börjat självläka med någon form av ärrvävnadsbildning. Den andra skadan var större och en lös broskbit som flöt omkring i knät hade plockats bort. Broskskador är svårläkta och har dålig förmåga att läka. De hade använt en metod där man borrar små hål i benet för att stimulera tillväxt av ärrvävnad i det skadade området. Men man vet aldrig hur det går med sånt där tydligen. Finns risk att man får problem med artros på sikt.

Allt detta stämde ju ganska bra med bilden som magnetröntgen gav, så det var inte direkt någon ny information. Doktorn hade inte heller någon förklaring till min kramp under natten, men konstaterade att det var som det var och inte fanns något att göra åt det.

Frukosten har kommit. Jag tuggar i mig en macka med skinka och dricker lite mjölk. Sen tänker jag försöka sova en stund till. Det känns faktiskt bättre i låret nu. Musklerna i låret är fortfarande hårda, men smärtan har avtagit. Skönt. I själva knäleden känner jag i princip ingen smärta alls.

En lång natt

Ok. Nu är det morgon. Klockan är snart sju. Så här har jag spenderat natten: stående vid gåbordet, läsande min bok. Vid några tillfällen har jag försökt lägga mig, men värken växer direkt i styrka, och på ca en minut är det lika obehagligt att ligga ner som någonsin.

Någon gång efter midnatt kallade sköterskan på jourhavande läkare som kom upp och konstaterade att detta inte var en normal biverkning vid denna typ av operation. Han ordinerade en liten tablett (2 mg?) med Stesolid (enligt uppgift muskelavslappnande som skulle kunna få krampen att släppa och som skulle kunna göra mig sömnig). Om ingen effekt visade sig inom 30 min skulle jag få en likadan tablett till. Någon timme senare och efter 2+2+5mg(?) Stesolid ville de inte ge mig mer. Och jag kände INGEN effekt överhuvudtaget. Kunde lika gärna ha varit sockerpiller.

Så jag läste, kollade lite skräp på TV, gick på långsamma promenader i de tomma korridorerna, och försökte med jämna mellanrum förgäves lägga mig ner.

Nu tänker jag göra ett nytt försök att somna. Vet inte varför det skulle funka nu, men man är ju rätt trött så här dags...

torsdag 21 februari 2008

Gåbordet

Åt en macka och drack ett glas nyponsoppa vid 20-tiden. Skönt att det inte kom upp igen. Har en rumskamrat som fått en höftprotes inopererad, och han kräks upp allt han försöker få i sig. Skönt att slippa det problemet.

Det satans baklåret ger sig inte. Jag kan inte tänka på något annat än den molande värken. Jag har fått allt smärtstillande de tänker ge mig. Vid några olika tillfällen har jag blivt ombedd att klassificera smärtan på en skala 1 till 10, där 1 är ingen smärta alls och 10 är den värsta smärta man kan tänka sig. Jag har svarat att det kanske är en 5:a-6:a typ. Börjar inse att det inte är rätt svar för att få någon att göra någon ytterligare åtgärd. Har testat med att nypa mig hårt i armarna och andra delar av kroppen för att lura hjärnans smärtcentrum att inte lyssna på baksidan av låret. Det hjälper delvis, men är ju en rätt ohållbar lösning på sikt...

Har börjat inse att baklåret är i någon form av kramptillstånd. Det är stenhårt och ömt vid beröring. Instinktivt skulle jag helst av allt vilja böja benet maximalt och skaka lite lätt i musklerna på lårets baksida. Det finns dock ett problem med den lösningen. Benet är låst i ca 15 graders vinkel med den förbannade ortosen. Och om jag tar av ortosen och följer min instinkt så riskerar jag att spräcka den ihopsydda menisken. Inte acceptabelt.

Jag ringer på sjuksköterskan och ber att få ett sånt där "gåbord" som jag tidigare under kvällen använt när jag skulle på toa. Ett gåbord är som en slags rollator som man står upprätt vid och vilar underarmarna på ett "bord" någonstans i maghöjd. Gravida brukar gå omkring med såna ibland har jag hört.

När jag stått vid gåbordet några minuter stående så klingar molvärken av. FANTASTISKT!

En vy från ett gåbord

Tillbaka på avdelningen

Har blivit upprullad till min plats på rum 16 igen, efter att ha lyckats producera en halv liter urin i en flaska. De är alltid noggranna med det där efter en operation. Man måste pinka duktigt innan man kommer någonstans. Har något med att man varit sövd att göra. Jag var dock glad att vakna utan kateter och knädrän (i motsats till min förra knäoperation - ja, jag har opererat vänster knä för samma sak för länge sedan). Att dra en kateter ur urinröret är nämligen JÄVLIGT OBEHAGLIGT. Men inte lika obehagligt som det var när de drog ut det s k dränet ur knät förra gången. Det var FAN TA MIG VÄRRE ÄN ATT VIKA KNÄT ÅT FEL HÅLL.

I själva knäleden känns ingen smärta alls, men den molande värken i baksidan av låret moler på konstant. Och det blir allt mer irriterande. Dessutom trycker den obekväma ortosen rakt in i det ömmande baklåret. Det borde väl inte kännas så här med alla smärtlindrande preparat som jag har i mig?

Uppvakning

Dimman börjar skingras. Tittar ner på benet och konstaterar att det sitter fast i en ortos - alltså: menisk ihopsydd och längre rehab. Tittar på klockan. Tio i fem. Känner en molande värk i baksidan av låret. Tänker att det nog är normalt vid ACL-rekonstruktion med s k hamstrings-graft.

Insomning

Blev punktligt hämtad strax innan 12 av en vaktmästare som rullade ut sängen till hissen och körde ner mig till operationsavdelningen.

Blev överlämnad till en sköterska rakade mitt knä med en trimmer. Därefter några minuters väntan innan jag blev inrullad i någon slags förrum till själva operationssalen. En av de två narkossköterskorna uppmanade mig att byta säng. Tog ett sista kliv på mina (ändå nu faktiskt någorlunda fungerande) ben. Klev upp på operationsbritsen och konstaterade att det var en Tempur-madrass som var väldigt skön att ligga på.

Rullades precis in på operationssalen. En av sköterskorna satte en nål i vänstra armvecket och sa att nu skulle jag snart få somna. De pratar lugnt med mig och säger att jag ska tänka på något trevligt. Börjar tänka på Jakob och Elina... Känner mig väldigt dimmig...

Inläggning

Taxin hämtade punktligt i morse. Att åka en s k sjukresa mellan Kungsbacka och Varberg (45 km) kostar 40 kr (att åka vanlig taxi skulle kosta 800 kr). Sjukresor körs av vanliga taxibilar, men större delen av kostnaden subventioneras av landstinget. Bra för mig just nu, men vilka sanslösa kostnader måste dessa resor inte utgöra av landstingens budgetar?

Skrevs in på avdelning 3B och fick sängplats 4 i rum 16. Började läsa min nya bok vid niotiden.

Någon gång vid halv tio kom doktorn och informerade lite om proceduren och olika varianter beroende på vad han skulle hitta när han väl tittade in. Han avslutade med att rita en stor blå pil på höger ben och sa att när jag vaknar upp efter operationen så kan jag se direkt om de sytt menisken eller inte - om det sitter en ortos (stabiliserande skena som låser benet i en viss position) på benet så är menisken sydd, och jag kan räkna med en längre rehabiliteringsperiod.

Fick även en första laddning Panodil och Voltaren av en sjuksköterska.

För en stund sedan fick jag veta att jag skulle bli nedrullad till operation ca 11.50. Jag läser vidare i min bok.

onsdag 20 februari 2008

Kvällen före operation

Snart läggdags. Ska avsluta dagen med att tvätta mig med den decinficerande tvålen DesCutan. Har gjort det förr och vet att den är ganska otrevlig.

Läget med knät är att det mår ganska bra. Fortfarande lite svullnad kvar. Går ganska bra utan kryckor nu, vilket jag inte kommer att göra om ett dygn... Har packat en väska med godispåse, colaflaska och sista Stieg Larsson-boken (allt detta har Louise köpt åt mig, men hon hotade med att dra in boken - som levererades fint inslagen i paket - när jag med en snabb blick på paketet konstaterade "det är väl en Stieg Larsson-bok"). Hur som helst - jag var jätteglad för boken, har ju sett fram mot att läsa den ett tag nu.

Det brukar bli mycket väntan på sjukhus. Bäst att förbereda sig på det. Färdtjänsttaxin är bokad och ska hämta mig kl 07.10 imorgon.

tisdag 19 februari 2008

Operatörsbyte

Ooops. Det var nära ögat. Fick idag höra att kirurgen som skulle utföra min operation fått ett efterlängtat besked om att åka till Sydamerika och hämta ett adoptivbarn. Han åker på fredag och kommmer inte att jobba på torsdag...

Som tur var verkar det som att det fanns möjlighet att en annan kirurg tar hand om operationen. Det verkar verkligen bli av på torsdag.