Sjukgymnastikkritik och broskfunderingar

Min sjukgymnast (L) läste här i bloggen att jag anser att jag för närvarande mest håller igång så gott det går fram tills jag blir av med ortosen. Det föll inte i god jord, och tyder på fel inställning! Träningen just nu är fokuserad på att få tillbaka rörligheten, och framför allt sträckingen av knäleden, och det är förstås superviktigt och måste jobbas med dagligen! Jag har lite kvar att göra där får jag väl erkänna. De där sista graderna är SVÅRA att få till. Och det gör ont (5/10) när man pressar sig.

Man tänker mycket på hur det ska gå, om det ska bli bra etc, och den senaste tiden har jag intresserat mig lite mer för rehabilitering av broskskador. När jag blev utskriven från sjukhuset fick jag information om hur korsbandsrekonstruktionen och menisksuturen ska behandlas/rehabiliteras. Mikrofraktureringen av broskskadan fick jag inte någon direkt information om hur man ska rehabilitera. Det tolkar jag som att de restriktioner som ges av korsbandsoperationen och meniskoperationen är tillräckliga för att "skydda" läkningen av broskskadan.

Nu har jag börjat gräva i det, och åsikterna om saken verkar gå isär. Den mest spridda uppfattningen tycks vara att man bör vara försiktig med belastning den första tiden. Ofta rekommenderas avlastning* med kryckor ända fram till 6 v efter operation, och att man därefter trappar upp belastningen successivt. Jag började trappa ner på kryckandet efter tre veckor och slutade använda dem efter fyra, vilket alltså skulle vara för tidigt? Jag får gräva vidare.

Man funderar en del, och vill ju göra rätt så att det blir bra på sikt. Men det är svårt att göra rätt när ingen tycks veta vad rätt är.

* Med avlastning menar jag "inte full belastning", d v s allt från att inte belasta alls till att nästan belasta fullt.