Skada + 770 dagar: Squash med Larsa

För nästan exakt två år sedan - 16 mars 2008 - kommenterade Larsa här i bloggen att han räknade med squash senast på min födelsedag i oktober 2008. Det blev inte så. Men idag blev det av - 770 dagar efter skadan!

Och det kändes jättebra. Vi bollade mest ganska lugnt, men jag kunde ändå göra en del halvsatsningar. Vi avslutade med att spela två game och Larsa var snäll nog att låta mig vinna ett... ;-)

Får se hur det känns imorgon, men idag kändes det helt underbart att vara igång!

Februari 2010

"Firade" tvåårsjubileum efter skadetillfället 2:e februari. Ägnade första halvan av månaden åt att komma igång med sjukgymnastiken efter senaste operationen. Tanken är att fokusera på att bygga upp styrkan i låret nu. I slutet av februari kom nån sorts influensa och satte lite käppar i hjulet ett tag.

Standardsvaret när någon frågar hur det går för mig (jag haltar fortfarande en del) är att när jag är uppvärmd är det bättre än innan senaste operationen, men när jag suttit still en stund är det ungefär lika dåligt som det varit senaste året.

Den 20:e februari testade jag och Louise lite squash. Det kändes ganska bra får jag säga. Lite försiktig är man ju, men det ska man nog vara. Lite känningar får man då och då, men inget värre.

Morgonen efter

Doktorn sade igår att jag fick belasta knät så mycket som möjligt. Undvik kryckor om det går. Igår kväll gick det bra att gå lite försiktigt, men då satt fortfarande lokalbedövningen sedan operationen kvar. Enligt uppgift skulle den gå ur någon gång runt midnatt, och då skulle jag käka vanliga värktabletter om det behövdes. Knaprade två piller innan jag somnade.

Vaknade imorse och var lite lätt orolig för hur det skulle kännas att gå på benet. Tänk om det hugger precis som vanligt? Böjde lite försiktigt på benet och kände den vanliga morgonrostigheten som alltid är där men som släpper efter en stunds rörelse.

Gick ur sängen efter en stund och kände lite försiktigt på några steg. Det kändes ganska bra! Gick några steg till inför Louise som verkade tycka att jag redan går bättre än innan.

Tänker inte dra för stora växlar på detta ännu, men visst känns det lovande...

Om senaste operationen

Torsdag 28/1

11.10: Anmälde mig på Ortopedavdelningen på Kungsbacka sjukhus.

11.40: Fick byta om till sjukhuspaltor. Alltså de där "kläderna" (ett par s k "strumpor" och en s k "skjorta") är verkligen fantastiskt komiska!

11.45: Ombytt och klar. Blev anvisad till min säng på uppvakningsrummet. Fick nål i armen med dropp och några elektroder fastklistrade på överkroppen.

12.00: Samtal med ortopeden som skulle utföra operationen. Gick igenom hela historiken igen, från skadetillfället fram till idag. Det fanns mycket att säga, och det tog lite tid. När doktorn skulle gå och äta lunch var jag osäker på om jag fått sagt allt. Fick papper och penna för att skriva ner eventuella ytterligare detaljer som dök upp. Kladdade ner ungefär en A4 med tidslinje, skisser och gissningar om varför knät fungerar dåligt.

12.30: Inrullad till operationssalen. Tre narkossköterskor tog emot. En av dem tittade på mig, sedan på min journal och sa "Ja, vi får väl kalla dig man, då då". En av de andra tyckte att det var pinsamt sagt och förklarade att jag och den första var födda samma år, och att hon hade lite svårt att kalla sig själv för "kvinna"... :-) Lite kul var det i alla fall... Somnade sedan lika gott som alltid...

14.30: Vaknade igen. Lite snurrig, men det blev ganska snabbt bättre.

15.00: Doktorn kom in och berättade om operationen. Ja, en del av inre menisken var trasig och låg dumt till inne i knät. Det finns en del andra problem där inne, men det är sannolikt detta som varit största anledningen till att det inte gått att bli bättre. Hon hade tagit bort den trasiga biten och hade goda förhoppningar om att detta skulle göra skillnad. Jag fick också med mig den här skissen som är ganska talande:



16.00: Lämnade sjukhuset, blev hemkörd och lade mig på soffan. Förhoppningsfull och ganska nöjd, men fortfarande lite narkosdizzy.

Operationsdags

Imorgon torsdag är det dags. Fick en återbudstid så det blev ganska kort väntetid.

Man hoppas ju att de ser samma sak i artroskopet som syntes på magnetkamerabilderna. Men man vet visst aldrig. Min ortopedläkarkompis sa att ibland ser man något på magnetröntgen, och sedan finns det inte i verkligheten...

Äh - jag räknar med och hoppas på att det finns någon liten meniskflärp att plocka bort där inne, och att resten blir en dans på rosor!

Episode IV: A new hope

Hade telefontid med ortopeden idag. Hon sa att magnetkameraundersökningen visar att det finns en skada på den inre menisken - och att det kan vara orsaken till problemet.

Jag ger mig f-n på att den skadan uppkom på Vasagatan den 2/7 2008. Läs mitt gamla inlägg om det här.

Jag känner så här:

1. Yippee! Något finns där inne som kan vara orsaken till den här skiten!
2. Varför i h-e upptäcktes inte detta i november 2008?

Nu ser jag i vilket fall fram emot att få tid för ny artroskopi. Enligt doktorn kan det bli inom en månad. A new hope.

Recap nov-dec 2009

Var hos nya ortopeden i november. Resulterade i inlägg i skorna och ny magnetkameraundersökning.

Har haft inlägg sedan 25 november och syftet är att få hjälp med var i knät belastningen hamnar - enkelt uttryckt är inlägget lite grann uppbyggt på utsidan av foten för att knäleden ska bli lite inåtvinklad ("valguserande") i steget. Tyvärr tycker jag inte att problemen har minskat sedan jag fick inlägg.

28 december var jag hos Varbergs sjukhus magnetkamera. Har telefontid med ortopeden i Kungsbacka på fredag för att få reda på om det syntes något på bilderna, och för att diskutera vad nästa steg är. Jag hoppas ju att det ska bli ny artroskopi. Det måste gå att hitta något fel där inne!