Statusindex

Fysisk status. Extremt godtycklig skala. Mest för att ge en bild av om det känns som att det går åt rätt eller fel håll.

100 = före skada
0 = direkt efter operation

Gradvis förbättring

De senaste 36 timmarna har inneburit en gradvis konstant förbättring. Jag ligger fortfarande helst med benet horisontellt mest hela tiden, men det är ok att vara upprätt kortare stunder. Det bättrar sig, men det går ganska långsamt. Är fortfarande inte lika pigg som jag var i måndags.

Några olika saker som inte är skönt:

• Max sträckning vid liggande:
  
  • smärta i knä (under knäskålssenan?): 3/10
  
  
  • stramande baklår: 3/10
  
  
  • ömmande vadmuskel: 3/10
  
  
• Stående:
  
  • Pulserande smärta i vadmuskel (proximalt, medialt tror jag en medicinare skulle säga, jag menar alltså på vanlig svenska: högt upp på insidan av vaden): 4/10

Glömde förresten att ta mina painkillers i går kväll. Vilket gjorde att natten var sämre än det skulle ha behövt vara.

Bilder op + 6

Så här ser baksidan och framsidan av mitt högerben ut 6 dagar efter operation.

Åt rätt håll igen

Natt: bättre än förra men sämre än i helgen.
Dag: Mest horisontalläge idag, men det är inte lika illa i vertikalläge idag som det var igår.

Har haft ortosen avtagen nästan hela dagen idag. Det känns helt enkelt bättre utan den. Man får vara försiktig så man inte gör något misstag bara.

Varning! Sätt INTE kryckorna på någon leksak på golvet. Det kan gå åt HELVETE! Har lyckats undvika det hittills, men det gäller att vara vaksam.

Har minskat dosen Panodil/Voltaren idag. Tror det kommer att räcka med 3x dosen idag. Kanske kylbandaget har hjälpt till? Har haft det på stora delar av dagen idag.

Bakslag

Plötsligt hade jag en jobbig natt! Benet har känts pulserande och mer svullet inatt. Har inte sovit bra alls. Idag har jag plötsligt problem att vara i upprätt position. När blodet rusar ner i benet börjar det värka i lår och smalben. Vill helst ligga ner hela tiden.

Igår gick allt så bra tyckte jag. Varför denna plötsliga försämring?

Spekulationer:

1. Kanske testade jag gränserna för hårt under måndagen? Började känna mig mer och mer självsäker, och lade på lite mer tyngd på benet vid kryckgången.

2. Blödningarna i benet har börjat "hårdna" eller hur man nu ska säga. Blod som vill fram kommer inte riktigt fram och så blir det jobbigt och pulserande?

Har inte orkat träna lika flitigt idag. Har varit mer noga med att ta mina tabletter regelbundet och har även testat mitt kylbandage som jag fick med mig från sjukhuset. Det funkade bra. Har legat ner i princip hela dagen idag. Bara gått upp för toalettbesök och andra nödvändigheter.

Såg klart "Tolken" med Nicole Kidman och Sean Penn. Betyg: 3/5.

Kalas igen

Idag fyller Elina 3 år. Vi har haft kalas för henne, så dagen såg ut ungefär som gårdagen.

Status är samma som igår. Värktabletterna behövs, men jag har inga problem att hoppa på kryckorna. Kanske kan komma tillbaka till jobbet om några dagar? Spenderar en hel del tid halvliggande i soffan eller i sängen med min bok.

Skada + 3 veckor, Op + 2 dagar

Idag har det varit full fart här hemma. Jakob har haft barnkalas. Tio barn lekte för fullt i några timmar mitt på dagen. Jag höll i videokameran till viss del, men satt en del i soffan också utan att skämmas.

Har ordinerats mer släpcykling och fotpumpningar av Louise. Bara att lyda. Hon säger att hon är tveksam till att vara min sjukgymnast för att hon tror inte att jag kommer att följa hennes instruktioner. Men jag tänker göra det. Oavsett vad hon tror.

Känslan i benet är ganska bra, även om det var rätt bökigt att sova med ortosen. Har hoppat omkring obehindrat på kryckorna idag utan problem. Inga olidliga smärtor vid stående position.

Äter (2x Panodil + 1x Voltaren) x4 per dygn.

Hemma igen

Så var man hemma igen. Det är inte mycket man kan göra själv när man är nyopererad. Skönt i alla fall att vara hemma hos Louise och Jakob och Elina igen. Det känns ganska bra i benet. Det enda som är jobbigt är sviterna efter krampen. Inget ont i själva knäleden. Ortosen är lite jobbig också, men det vänjer man sig vid efter några dagar/nätter.

Utskrivning

Dagen har runnit iväg utan möjlighet till att ta igen förlorad sömn. Ronden vid 8, frukost, sjukgymnast som skulle instruera om övningar de första veckorna och om hur man går på kryckor, lunch 11.30 (potatis med skinkstuvning, betyg: 2 av 5), och sedan transport m h a sängrullande vaktmästare ner till Ortopedtekniska avdelningen för utprovning av riktig ortos (den man har första dygnet är provisorisk av enklare modell).

Ortosen skulle enligt ordination vara låst i intervallet 0-60 grader, men den modell jag fick hade bara lägena 0-50 eller 0-65 grader. Givetvis ställdes den in på 0-50 grader, vilket kändes som ett väldigt litet intervall. Bara att vänja sig. Efter att ha kollat med doktorn ändrade jag inställningen till 65 grader. Mycket bättre.

Strax efter kl 15 skrevs jag ut från avdelning 3B, ungefär 31 timmar efter att jag skrevs in. Jag uppskattar att jag spenderade fem av dessa timmar sovande (varav fyra under narkos).

Ronden

Otroligt! Jag somnade nog ca kl sju! Klockan åtta kom doktorn och ville prata om operationen...

Sammanfattning av vad han sa: korsbandet lagat som planerat, yttre menisken var trasig och syddes ihop, två broskskador fanns (på lårbenet?). Den ena hade börjat självläka med någon form av ärrvävnadsbildning. Den andra skadan var större och en lös broskbit som flöt omkring i knät hade plockats bort. Broskskador är svårläkta och har dålig förmåga att läka. De hade använt en metod där man borrar små hål i benet för att stimulera tillväxt av ärrvävnad i det skadade området. Men man vet aldrig hur det går med sånt där tydligen. Finns risk att man får problem med artros på sikt.

Allt detta stämde ju ganska bra med bilden som magnetröntgen gav, så det var inte direkt någon ny information. Doktorn hade inte heller någon förklaring till min kramp under natten, men konstaterade att det var som det var och inte fanns något att göra åt det.

Frukosten har kommit. Jag tuggar i mig en macka med skinka och dricker lite mjölk. Sen tänker jag försöka sova en stund till. Det känns faktiskt bättre i låret nu. Musklerna i låret är fortfarande hårda, men smärtan har avtagit. Skönt. I själva knäleden känner jag i princip ingen smärta alls.

En lång natt

Ok. Nu är det morgon. Klockan är snart sju. Så här har jag spenderat natten: stående vid gåbordet, läsande min bok. Vid några tillfällen har jag försökt lägga mig, men värken växer direkt i styrka, och på ca en minut är det lika obehagligt att ligga ner som någonsin.

Någon gång efter midnatt kallade sköterskan på jourhavande läkare som kom upp och konstaterade att detta inte var en normal biverkning vid denna typ av operation. Han ordinerade en liten tablett (2 mg?) med Stesolid (enligt uppgift muskelavslappnande som skulle kunna få krampen att släppa och som skulle kunna göra mig sömnig). Om ingen effekt visade sig inom 30 min skulle jag få en likadan tablett till. Någon timme senare och efter 2+2+5mg(?) Stesolid ville de inte ge mig mer. Och jag kände INGEN effekt överhuvudtaget. Kunde lika gärna ha varit sockerpiller.

Så jag läste, kollade lite skräp på TV, gick på långsamma promenader i de tomma korridorerna, och försökte med jämna mellanrum förgäves lägga mig ner.

Nu tänker jag göra ett nytt försök att somna. Vet inte varför det skulle funka nu, men man är ju rätt trött så här dags...

Gåbordet

Åt en macka och drack ett glas nyponsoppa vid 20-tiden. Skönt att det inte kom upp igen. Har en rumskamrat som fått en höftprotes inopererad, och han kräks upp allt han försöker få i sig. Skönt att slippa det problemet.

Det satans baklåret ger sig inte. Jag kan inte tänka på något annat än den molande värken. Jag har fått allt smärtstillande de tänker ge mig. Vid några olika tillfällen har jag blivt ombedd att klassificera smärtan på en skala 1 till 10, där 1 är ingen smärta alls och 10 är den värsta smärta man kan tänka sig. Jag har svarat att det kanske är en 5:a-6:a typ. Börjar inse att det inte är rätt svar för att få någon att göra någon ytterligare åtgärd. Har testat med att nypa mig hårt i armarna och andra delar av kroppen för att lura hjärnans smärtcentrum att inte lyssna på baksidan av låret. Det hjälper delvis, men är ju en rätt ohållbar lösning på sikt...

Har börjat inse att baklåret är i någon form av kramptillstånd. Det är stenhårt och ömt vid beröring. Instinktivt skulle jag helst av allt vilja böja benet maximalt och skaka lite lätt i musklerna på lårets baksida. Det finns dock ett problem med den lösningen. Benet är låst i ca 15 graders vinkel med den förbannade ortosen. Och om jag tar av ortosen och följer min instinkt så riskerar jag att spräcka den ihopsydda menisken. Inte acceptabelt.

Jag ringer på sjuksköterskan och ber att få ett sånt där "gåbord" som jag tidigare under kvällen använt när jag skulle på toa. Ett gåbord är som en slags rollator som man står upprätt vid och vilar underarmarna på ett "bord" någonstans i maghöjd. Gravida brukar gå omkring med såna ibland har jag hört.

När jag stått vid gåbordet några minuter stående så klingar molvärken av. FANTASTISKT!

Tillbaka på avdelningen

Har blivit upprullad till min plats på rum 16 igen, efter att ha lyckats producera en halv liter urin i en flaska. De är alltid noggranna med det där efter en operation. Man måste pinka duktigt innan man kommer någonstans. Har något med att man varit sövd att göra. Jag var dock glad att vakna utan kateter och knädrän (i motsats till min förra knäoperation - ja, jag har opererat vänster knä för samma sak för länge sedan). Att dra en kateter ur urinröret är nämligen JÄVLIGT OBEHAGLIGT. Men inte lika obehagligt som det var när de drog ut det s k dränet ur knät förra gången. Det var FAN TA MIG VÄRRE ÄN ATT VIKA KNÄT ÅT FEL HÅLL.

I själva knäleden känns ingen smärta alls, men den molande värken i baksidan av låret moler på konstant. Och det blir allt mer irriterande. Dessutom trycker den obekväma ortosen rakt in i det ömmande baklåret. Det borde väl inte kännas så här med alla smärtlindrande preparat som jag har i mig?

Uppvakning

Dimman börjar skingras. Tittar ner på benet och konstaterar att det sitter fast i en ortos - alltså: menisk ihopsydd och längre rehab. Tittar på klockan. Tio i fem. Känner en molande värk i baksidan av låret. Tänker att det nog är normalt vid ACL-rekonstruktion med s k hamstrings-graft.

Insomning

Blev punktligt hämtad strax innan 12 av en vaktmästare som rullade ut sängen till hissen och körde ner mig till operationsavdelningen.

Blev överlämnad till en sköterska rakade mitt knä med en trimmer. Därefter några minuters väntan innan jag blev inrullad i någon slags förrum till själva operationssalen. En av de två narkossköterskorna uppmanade mig att byta säng. Tog ett sista kliv på mina (ändå nu faktiskt någorlunda fungerande) ben. Klev upp på operationsbritsen och konstaterade att det var en Tempur-madrass som var väldigt skön att ligga på.

Rullades precis in på operationssalen. En av sköterskorna satte en nål i vänstra armvecket och sa att nu skulle jag snart få somna. De pratar lugnt med mig och säger att jag ska tänka på något trevligt. Börjar tänka på Jakob och Elina... Känner mig väldigt dimmig...

Inläggning

Taxin hämtade punktligt i morse. Att åka en s k sjukresa mellan Kungsbacka och Varberg (45 km) kostar 40 kr (att åka vanlig taxi skulle kosta 800 kr). Sjukresor körs av vanliga taxibilar, men större delen av kostnaden subventioneras av landstinget. Bra för mig just nu, men vilka sanslösa kostnader måste dessa resor inte utgöra av landstingens budgetar?

Skrevs in på avdelning 3B och fick sängplats 4 i rum 16. Började läsa min nya bok vid niotiden.

Någon gång vid halv tio kom doktorn och informerade lite om proceduren och olika varianter beroende på vad han skulle hitta när han väl tittade in. Han avslutade med att rita en stor blå pil på höger ben och sa att när jag vaknar upp efter operationen så kan jag se direkt om de sytt menisken eller inte - om det sitter en ortos (stabiliserande skena som låser benet i en viss position) på benet så är menisken sydd, och jag kan räkna med en längre rehabiliteringsperiod.

Fick även en första laddning Panodil och Voltaren av en sjuksköterska.

För en stund sedan fick jag veta att jag skulle bli nedrullad till operation ca 11.50. Jag läser vidare i min bok.

Kvällen före operation

Snart läggdags. Ska avsluta dagen med att tvätta mig med den decinficerande tvålen DesCutan. Har gjort det förr och vet att den är ganska otrevlig.

Läget med knät är att det mår ganska bra. Fortfarande lite svullnad kvar. Går ganska bra utan kryckor nu, vilket jag inte kommer att göra om ett dygn... Har packat en väska med godispåse, colaflaska och sista Stieg Larsson-boken (allt detta har Louise köpt åt mig, men hon hotade med att dra in boken - som levererades fint inslagen i paket - när jag med en snabb blick på paketet konstaterade "det är väl en Stieg Larsson-bok"). Hur som helst - jag var jätteglad för boken, har ju sett fram mot att läsa den ett tag nu.

Det brukar bli mycket väntan på sjukhus. Bäst att förbereda sig på det. Färdtjänsttaxin är bokad och ska hämta mig kl 07.10 imorgon.

Operatörsbyte

Ooops. Det var nära ögat. Fick idag höra att kirurgen som skulle utföra min operation fått ett efterlängtat besked om att åka till Sydamerika och hämta ett adoptivbarn. Han åker på fredag och kommmer inte att jobba på torsdag...

Som tur var verkar det som att det fanns möjlighet att en annan kirurg tar hand om operationen. Det verkar verkligen bli av på torsdag.

Skada + 2 veckor

Två veckor har gått sedan skadan. Har jobbat denna vecka. Har nästan släppt kryckorna helt nu, och använder dem bara om jag ska längre sträckor. Gången är dock fortfarande ganska haltande, men det går åt rätt håll. Några gånger när jag blivit lite för kaxig har det hänt att det hugger till i knät. Då blir man effektivt påmind om sin situation och återgår till ett mer haltande, försiktigt gångmönster.

I veckan kom också bekräftelsen på att operationen är nära förestående. Det blir redan på torsdag den 21/2. Fantastiskt! Och det verkar som att de ska göra alla nödvändiga ingrepp direkt (korsband och menisk). Annars finns det visst olika skolor som anser olika saker om hur tidigt efter skada man bör genomföra en korsbandsoperation. Jag är dock glad om de vill göra allt på en gång och att det blir så snart. Jag antar att det är motiverat med tanke på skadans omfattning. Jag hade givetvis hellre haft en lindrigare skada och väntat några månader, men när det nu är som det är så får man vara tacksam som fan att det verkar ordna sig ganska snabbt.

Nu gäller det bara att man håller sig frisk och att läkaren håller sig frisk etc... Mycket kan ju hända som gör att operationen flyttas fram.

Rörelseomfång: Sjukgymnasten (Louise) tycker att det ser bra ut. Bra sträckning och allt bättre böjníng. Jag har släpcyklat och fotpumpat flera gånger per dag hela veckan. Svullnaden är nästan borta.

Idag har vi dessutom haft släktkalas för båda barnen (Jakob fyller 5 idag och Elina fyller 3 om åtta dagar).

Skada + 1 v

Nu har det gått en vecka sedan skadan inträffade. Jag har legat hemma i soffan med benet i högläge och knaprat Panodil och Voltaren och tittat på usel eftermiddags-TV. Man blir ganska trött på Dr. Phil efter några dagar... Jobbar visserligen på kontor, men har haft såpass ont och knät har varit svullet, och det har inte känts bra att sitta med benet nedåt under långa stunder. Så jag har hållit mig hemma.

Det bättrar sig dock för varje dag. Louise (min söta fru) är sjukgymnast och har ordinerat "fotpumpningar" och "släpcykling" så mycket jag orkar för att få ner svullnaden. Det verkar funka. I helgen ska jag nog testa om jag kan köra bil igen.

Rörelseomfång: kan nästan sträcka knäleden helt (men det gör ont). Kan böja kanske 100 grader.

Kan ta mig fram några steg utan kryckor, men det ser inte bra ut. Louise tycker att jag ska använda kryckorna ett tag till.

Domen

Har spenderat måndagen på Varbergs sjukhus. Åkte färdtjänst ner dit kl 9 i morse (kan ju inte köra bil själv i det här tillståndet). Det var lugnt på akuten, och jag fick ganska snabbt komma in och träffa läkaren. Samma undersökning som i lördags, och samma dystra prognos. Vanlig slätröntgen (heter det så) visade ingenting. Ett återbud på magnetröntgenkameran under eftermiddagen gjorde att jag blev kvar mer eller mindre hela dagen. Att få en sån chans (magnetröntgen akut) tackar man inte nej till. Det är rätt lång väntetid på att få göra såna undersökningar, och jag var glad att det kunde bli gjort direkt.

Passade på att få något i magen också. Någon sorts överkokta pastafjärilar med grönsaksstuvning. Betyg 1 av 5.

Vid tretiden var det dags för MR. Man ligger med hörselskydd inne i en superstark magnet. Det knackar och låter som fan. Ca 25 minuter ska man ligga helt still med benet fastspänt. Man hinner få rätt många tvångstankar under 25 minuter. Men det var bara till att stålsätta sig.

Någon timme efter MR kom domen. Främre korsband av, yttre menisk skadad, inre sidoledband skadat, någon form av tryckskada på lårbenet och en lös broskbit som simmar omkring inne i knäleden.

Läkarna bedömde skadan som såpass allvarlig att det var motiverat att operera relativt snart. De skulle återkomma med en kallelse per snigelpost.

Kan inte gå

Dagen efter skadan. Knät är inte jättesvullet, förmodligen tack vare den utmärkta akutbehandlingen med hård lindning och kyla. Natten var ganska smärtsam. Har fått plocka fram ett par gamla kryckor. Kan inte stödja på höger ben överhuvudtaget.

Trasigt knä

Skadade mitt högerknä rätt rejält idag i en basketmatch. Så här gick det till: Vi var ett gäng som skulle lira lite olika bollsporter på skoj. Vi började med handboll. Körde väl det i ca 30 min innan det var dags att byta till basket. Efter 15 minuters spel kontrade motståndarlaget mot oss. Till vänster om egen korg hoppade jag upp för att blocka motståndarens (deras längste gubbe...) skott. Missade täckningen och vid landningen så gav högerknät vika under mig under ett ljudligt knakande. Det gjorde ONT, och jag fattade direkt att något var allvarligt fel.

En i gänget är ortoped(!) och var snabbt framme med ispåse och bandage. Men det var färdigspelat för min del. För lång tid framöver gissar jag.

Ortopedkompisens initiala undersökning visade trolig skada på främre korsband, inre sidoledband och förmodligen också någon form av meniskskada. Vi bestämde att jag skulle söka mig till akuten på Varbergs sjukhus på måndag morgon för att få en grundligare undersökning.